BAKGRUND

Olika typer av strålning har funnits sedan urminnes tid, sedan jorden skapades. All utveckling av liv på jorden har skett i en miljö med strålning och strålningen har bidragit till arternas uppkomst, de arter som finns på jorden idag. Upptäckten av röntgenstrålning och radioaktiv strålning för mer än hundra år sedan innebar en revolution inom medicin, där röntgenstrålning sedan dess är ovärderlig för att utreda och behandla sjukdom.

I strålskyddssammanhang uppdelas strålning i joniserande och icke- joniserande strålning. Båda stråltyperna finns inom det elektromagnetiska spektrumet och skiljer sig åt på grund av att de har olika energimängd.

Joniserande strålning har hög energi och är en typ av strålning som har förmågan att slå ut elektroner ur atomer som den kolliderar med, vilket gör att atomerna förvandlas till joner därav namnet. Joniserande strålning kan antingen vara elektromagnetisk strålning (t.ex. ultraviolett, röntgen, gammastrålning) eller partikelstrålning (tex alfastrålning). Den senare består av energirika elektroner, protoner eller neutroner som har en energi på några elektronvolt, dessa partiklar har en massa eller vikt till skillnad mot elektromagnetisk strålning som saknar massa.

Icke-joniserande strålning är elektromagnetisk strålning med lägre energi där frekvensen är för låg för att ge upphov till jonisering, vilket innebär att joner ej kan alstras när strålningen passerar genom materian. Denna typ av strålning kan vara t.ex radio eller TV vågor, wifi och vi vet idag ganska lite om hur icke-joniserande strålning kan skada oss.

Elektromagnetisk strålning, typ ultraviolett, röntgen och gammastrålning kan alla jonisera neutrala atomer och ge vävnadsskador.

Panoramakörkort – panoramaröntgen, möjligheter och begränsningar

Se kursen på Tandakademin!

DOSBEGREPPET

Människan är således ständigt utsatt för strålning från många olika källor och vi erhåller en stråldos på grund av joniserande strålning och dosen kan mätas över tiden.