Pulpotomi
Pulpotomi används för smärtlindring och för att främja fortsatt rotutveckling på unga permanenta tänder. Behandlingen är effektiv men bör följas upp med definitiv åtgärd. Materialval verkar mindre avgörande än själva ingreppet.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Karies är den vanligaste orsaken till endodontisk behandling och ska ses som en infektiös sjukdom, där det har uppstått en obalans i munhålans normala mikrobiologiska ekosystem. Det finns därför alltid en potentiell risk för bakteriell kontaminering vid samtidig exponering av pulpan.
Det är lämpligt att dela upp den djupa karieslesionen radiologiskt i 3 stadier (DL1-3). DL 1 kännetecknas av ett inträngningsdjup motsvarande 2/3-3/4 av dentinets tjocklek. Vid DL 2 har karies penetrerat djupare in än ¾ av dentinets tjocklek, men det finns fortfarande en radiopak zon mellan karieslesionen och pulpan. Vid DL 3 har karieslesionen radiologiskt kontakt med pulpan.
DL 1 och 2 har låg sannolikhet för faktisk bakteriell närvaro i pulpan, medan risken för bakteriell penetration i tertiärt dentin och pulpa är mycket hög vid DL 3 lesioner.
Utifrån denna kunskap och med fokus enbart på kariespenetrationsdjupet är det med en DL 3 kategori man överväger pulpotomi. Preliminära studier med pulpotomi visar dock inte någon prognosskillnad mellan DL 2 och DL 3 karieslesioner.
Innan man utför en pulpotomi är det viktigt att all karierad vävnad är exkaverad.
PERMANENTA TÄNDER PULPOTOMI (Partiell och total)
Pulpotomi har klassisk varit indicerat då rötterna på unga permanenta tänder inte är helt färdigbildade och där man prioriterar att den radikulära pulpan kan färdigbilda rötterna.
