Bettskenor
Bettskenor används för att behandla smärta och funktionsstörningar i käkar samt för att minska tandslitage vid bruxism. Olika typer inkluderar stabiliseringsskena, mjukplastskena, partiell skena och reponeringsskena. Behandlingen kräver justering, god hygien och regelbundna uppföljningar.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Behandling med bettskena är en vanlig och effektiv terapi för patienter med smärta och funktionsstörningar från käkleder och käkmuskler. Bettskenor används även i syfte att förhindra fortsatt tandslitage till följd av bruxism.
Fördjupad läsning:
Smärta och funktionsstörning i käkmuskulatur
Verkningsmekanismen för bettskenor är oklar. Olika tänkbara orsaker till effekt är bland annat:
- Ett ändrat reflektoriskt mönster i tuggmuskulaturen
- Avlastning av käkleder
- Kognition
- Placebo
- Ökad stabilitet i bettet
När det gäller behandling med bettskena är det viktigt:
- att en till två veckor efter insatt terapi bör patienten tas tillbaka för att kontrollera om det finns problem med användningen, till exempel att det spänner, sitter för löst, känns klumpig m m, så att detta kan åtgärdas
- att utvärdera behandlingen efter 6- 10 veckor efter det att skenan har justerats
- att avvänjning med bettskena sker efter önskad effekt
- med en god munhygien, därför ska tänderna borstas innan bettskenan sätts in i munnen. Det är viktigt att rengöra bettskenan varje dag med vanlig tandborste och diskmedel alt. tandkräm
- att hårda bettskenor ska förvaras i fuktig miljö d v s i friskt vatten och mjuka skenor ska förvaras torrt
- bettskenan ska alltid tas med vid besök hos tandläkaren
- att informera om att det initialt kan förekomma en försämring av aktuella besvär, vilket dock är övergående. Efter användning kan bettet kännas som att det inte passar ihop, denna känsla försvinner efter en liten stund och beror sannolikt på såväl skenans retention som en avslappnande effekt på käkmusklerna
OLIKA TYPER AV BETTSKENOR
1. STABILISERINGSSKENA
BAKGRUND
Är en av de vanligaste behandlingarna vid smärta och funktionsstörningar från käkleder och käkmuskler enligt de nationella riktlinjerna. Detta är baserat på bettskenans effekt och att den har mindre risk för komplikationer. Detta är den bettskena vars effekt är mest studerad i forskningen och det finns idag ett stort antal RCTs och översiktsartiklar där man jämför stabiliseringsskenan med ingen behandling och/eller andra behandlingar.
