BAKGRUND

Exostoser är en vanlig och godartad benutväxt i käkbenet. Den förekommer hos cirka 5–30 % av världens befolkning, men prevalensen varierar avsevärt mellan olika kön samt etnicitet. Denna förändring uppträder vanligtvis i puberteten och fortsätter att växa i vuxen ålder. Dessa exostoser är oftast lobulerade utbuktningar på lingualsidan av mandibeln eller i hårda gommen. De kan även växa på alveolarutskottets buccalsida eller som enkla enskilda exostoser på mandibelns lateralsida. (1-3)

Små toruslesioner är vanligtvis asymptomatiska och upptäcks först av patienten själv eller vid tandläkarundersökningar. Patienter med större exostoser kan däremot uppleva långvariga besvär, inklusive svårigheter med korrekt tuggning och munhygien, nedsatt talförmåga, återkommande traumatiska sår och inflammation i tandköttsslemhinnan. 

Dessa beniga utväxter i munnen består av hyperplastiskt moget kompakt ben, eller ett yttre lager av kompakt ben som omsluter ett centrum av spongiöst ben, täckt av tunn slemhinna. Även om de i allmänhet är asymtomatiska, kan kirurgiskt ingrepp krävas i vissa fall av kroniskt trauma, eller om de beniga utväxterna i munhålan stör munnens funktion eller protetisk behandling.(4, 5)

Det finns olika benämningar på exostoser och de två vanligaste typerna som man kommer i kontakt med är:

• Torus mandibularis (bild 1)
• Torus palatinus (bild 2) 

Torus Mandibularis

Torus mandibularis är en lobulerad hård förändring på lingualsidan av mandibeln bilateralt. Vid större torus kan det vara svårt för patienter att ta röntgen, de kan påverka uttalet, störa sväljfunktionen och orsaka smärta i slemhinnan under felaktigt utformade proteser.

Torus palatinus

Torus palatinus är en benig utväxt av varierande storlek och form oftast belägen centralt i hårda gommen. Patienter kan uppleva besvär i form av sår och trauma vid födointag, svårigheter med tal. 

DIAGNOSTIK