Skapa konto

Intraoral vertikal ramusosteotomi (IVRO)

Intraoral vertikal ramusosteotomi (IVRO) används för att korrigera mandibulär prognati. Tekniken är skonsam mot nerver, medför kort operationstid och begränsad blödning, men kräver postoperativ intermaxillär fixation. Stabilt resultat och effektiv smärtlindring under vissa förutsättningar.

Faktabladets innehåll

    BAKGRUND

    Vertikal ramusosteotomi är en ortognatkirurgisk teknik för behandling av klass 3 bett (mandibulär prognati) utan vertikal avvikelse (öppet bett). Tekniken beskrevs först som en extra oral approach av Lindberg et al 1929 [1] och senare av Cadwell & Letterman 1954 [2]. Den ursprungliga tekniken medförde en del nackdelar som synliga extraorala ärr, malposition av käkledshuvudet och behovet av IMF (intermaxillär fixation) eg. fixation av mandibel och maxilla under en 6-8 veckors period efter operationen. Tekniken har därför successivt modifierats och Moose 1964 [3] beskrev en intraoral entré och därmed slapp patienterna synliga postoperativa ärr under käkvinkeln. Osteotomin ändrar nu beteckning till intraoral vertikal ramusosteotomi (IVRO). Hall & McKenna 1987 [4] utvecklade tekniken ytterligare via en förändring av muskel lambån, man lämnade en del av M pterygoideus medialis, en muskel som, om den inte lossas från kaput delen, kan minska malpositionen av kaput efter det att osteotomin har utförts. Intermaxillär fixation kvarstår dock fortfarande men idag är den kortare och vanligtvis avlägsnas efter 4 veckor.

    I stora drag finns det 2 stycken kända osteotomier som används vid anomalikirurgi för förflyttning av en felställd mandibel. IVRO kan endast användas till en tillbaka förflyttning av mandibeln till skillnad från en Sagittal split osteotomi (SSO). Detta beror på osteotomiernas utformning och ytterst hur man stabiliserar dessa. Lokalisationen för IVRONs osteotomi medger i allmänhet inte en fixation via osteosyntes (titanplattor) utan osteotomin fixeras via intermaxillärfixation. Detta medför att man inte kan använda IVRO för en förflyttning av mandibeln i anterior riktning då en diastas (muskeldelning) uppkommer och utan möjlighet till stabilisering mellan segmenten. Detta innebär även, om det föreligger ett frontalt öppet bett i kombination med den mandibulära progenin, att det inte går att lösa via enbart en IVRO [5]. I dessa fall brukar man lösa detta via en simultan osteotomi av maxillan, ett s.k. bimaxillärt ingrepp.

    Vi har digitala kurser inom Käkkirurgi

    Se kursen på Tandakademin!

    INDIKATIONER

    Ortognatkirurgisk korrektion av;