Skapa konto
Alla faktablad / Bettfysiologi

Farmakologisk behandling av smärtsam käkfunktionsstörning

Smärta och funktionsstörning i käksystemet (TMD) har en multifaktoriell bakgrund och behandlas ofta farmakologiskt. NSAID används vid inflammation, medan paracetamol har lägre effekt. Glukokortikoider och opioider kan övervägas i svåra fall. Behandling individualiseras.

Författare: Anna-Kerstin Göthe Mundt, Specialisttandläkare i Bettfysiologi
Avd för Geriatrik och Rehabiliteringsmedicin, Borlänge, Falun, Säter
Granskad av: Erik Lindfors, Övertandläkare, Med Dr
Avd för bettfysiologi, Specialisttandvården Kaniken, Uppsala
9 min lästid
Faktabladets innehåll

    För en fördjupning på ämnet se faktabladet: Farmakologisk behandling av smärtsam käkfunktionsstörning (fördjupning)

    BAKGRUND

    Smärta och funktionsstörning i käksystemet (eng. temporomandibular disorders, TMD) är ett tillstånd med multifaktoriell bakgrund. Flera olika behandlingar, bland annat farmakologiska, har föreslagits. Farmakologisk behandling används av cirka varannan patient med smärta i det orofaciala området. Evidensen för farmakologisk behandling av orofacial smärta är dock låg. I den kliniska verksamheten beaktas vid eventuell användning av farmakologiska preparat effektivitet, risk för biverkningar, patientens önskemål och kostnad. Det kan till exempel bli aktuellt att tillfälligt använda antiinflammatoriska läkemedel, NSAID, eller intra-artikulär kortisoninjektion. Läkemedelsrelaterad huvudvärk är en differentialdiagnos att beakta när vi bedömer patienter med huvudvärk.

    Bedömning av patienten ur ett biopsykosocialt perspektiv underlättar diagnostik och behandlingsplanering. Patienter med TMD kan ha en historia av olika ohälsoproblem.

    Vi har digitala kurser inom Bettfysiologi

    Se kurserna på Tandakademin!

    FARMAKOLOGISKA PREPARAT

    Paracetamol

    Paracetamol har analgetisk och antipyretisk effekt, och verkar framförallt inom CNS. Läkemedlets antiinflammatoriska effekt är svag. Eftersom paracetamol inte är en ofarlig substans, särskilt i högre doser och i samband med alkohol, är det viktigt att undvika slentrianmässig förskrivning.

    Se respektive landstings läkemedelsrekommendationer.

    Dosering

    • Vuxna och barn över 12 år och 40 kg: t.ex. Alvedon, Panodil (tablett 500 mg), 1-2 tabletter var 4-6 timme, högst 4 gånger per dygn. Maximal dos 4000 mg per dygn.
    • Barn: t.ex Panodil (oral suspension 24 mg/ml) 10-15 mg/kg kroppsvikt, var 4-6 timme, högst 4 gånger per dygn. Maximal dos 60 mg/kg kroppsvikt per dygn.

    Rekommendation

    • Vid käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) har paracetamol låg till måttlig smärtlindrande effekt. Då effekten är lägre jämfört med NSAID är paracetamol endast kostnadseffektiv i de situationer då patienten inte kan rekommenderas NSAID på grund av risk för biverkningar.

    Prioritet 6 enligt rekommendationsskalan Tillstånd: Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) Åtgärd: Paracetamol

    NSAID (COX-hämmare)

    Faktabladets innehåll