Rotfyllningsmaterial

BAKGRUND

Rotfyllningsmomentet är den avslutande delen av den endodontiska behandlingen och syftar till:

• Att försegla tanden och förhindra mikroorganismer från att kolonisera rotkanalsystemet.
• Att kapsla in eventuella kvarvarande bakterier i rotkanalssystemet för att förhindra exponering för den periradikulära vävnaden.
• Att förhindra läckage av nutrienter till rotkanalssystemet från kronan och den periradikulära vävnaden.

Vid val av material är det viktigt att man jämför de hanteringsmässiga, tekniska och inte minst de biologiska egenskaperna och väljer ett material med klinisk dokumentation.

Rotfyllningsmaterial är klassade som medicintekniska produkter och måste vara CE-märkta för att saluföras inom EU. CE-märkningen innebär att producenten uppfyller de säkerhetskrav på tillverkningen som EU har fastställt. Däremot betyder det inte att produkten nödvändigtvis är testad i kliniska studier. Det är användaren som bär ansvaret gentemot patienten att produkten fungerar på ett ändamålsenligt sätt. Det finns få väldokumenterade uppföljningsstudier som jämför olika rotfyllningsmaterial. Däremot finns det många ex vivo-studier som framförallt studerat materialens täthet, biokompatibilitet och antimikrobiella egenskaper.

Då det i många fall inte går att åstadkomma en steril rotkanal med den kemo-mekaniska behandlingen kan vissa antimikrobiella egenskaper hos rotfyllningsmaterial vara motiverat. Detta ska dock vägas mot de vävnadstoxiska riskerna vid en eventuell kontakt med vital vävnad.

MATERIAL

De vanligaste rotfyllningsmaterialen består av ett kärnmaterial och en sealer, men på speciella indikationer kan det förekomma att kanalsystemet fylls partiellt eller helt med ett cement. En nackdel med att fylla hela kanalsystemet med ett cement är svårigheten att avlägsna materialet vid behov av revision eller utföra rotrymning inför pelarterapi.

Kärnmaterial

Det mer volymsbeständiga kärnmaterialet bör utgöra merparten av rotfyllningen. Guttaperka är fortsatt det dominerande kärnmaterialet. För att på ett bättre sätt kunna anpassa kärnmaterialet till den anatomiska variationen på rotkanalsystemet finns olika spetsdimension, konicitet och längd. Vid mer komplicerade rotkanalssystem kan det finnas behov av ett mer formbart kärnmaterial. Det finns olika system för att göra kärnmaterialet plastiskt genom uppvärmning i eller utanför rotkanalen. Vid användning av varm teknik måste man vara medveten om att guttaperkan krymper något när den svalnar, vilket behöver kompenseras för med kondensering av materialet under avkylningen. Vid användning av varm teknik bör aktsamhet dessutom tas till risk för iatrogena skador på parodontalligamentet vid för höga temperaturer. Vidare måste den sealer som används vara anpassad för varm teknik.

Sealer och cement

Sealerns främsta uppgift är att kompensera för ojämnheter i kanalväggen och ge en adhesion mellan dentinväggen och kärnmaterialet. På marknaden finns ett antal sealermaterial som kan grupperas efter dess kemiska komposition. De vanligast förekommande är baserade på epoxy, zinkoxid eugenol, kalciumhydroxid-salicylat eller silikon.

På speciella indikationer såsom vid lagning av rotkanalsperforationer, rotfyllning av tänder med ofullständig rotutveckling och stora pulparum eller retrograda rotfyllningar i samband med apikalkirurgi finns alternativa material i form av hårdstelnande cement utan behov av kärnmaterial. Under senare år har det skett en snabb utveckling av kalciumsilikat-baserade material både som cement men också som sealer. Mineral trioxide aggregate (MTA®) som cement är det material som har mest dokumentation i kliniska studier. Med senare utveckling har framförallt de tekniska egenskaperna förbättrats men det vetenskapliga underlaget utgående från kliniska studier är begränsat.

Det vetenskapliga underlaget är i dagsläget otillräckligt för att ge stöd för att valet av rotfyllningsmaterial eller –teknik bland de beprövade är av avgörande betydelse för läkningsresultatet efter den endodontiska behandlingen.

BIVERKNINGAR

Socialstyrelsens dokument om biverkningar för material vid rotbehandlingar

Referenser

Hauman C.H, Love R.M (2003) Biocompatibility of dental materials used in contemporary endodontic therapy: a review. Part 2. Root-canal-filling materials. International Endodontic Journal 36, 147-60.

Örstavik D (2005) Materials used for root canal obturation: technical, biological and clinical testing. Endodontic Topics 12, 25-38.

Dawood AE, Parashos P, Wong RH, Reynolds EC, Manton DJ (2015) Calcium silicate-based cements: composition, properties, and clinical applications. Journal of Investigative and Clinical Dententry 5, 1-15.