Benigna tumörer
Tumörer i käkarna är ofta godartade och växer långsamt, men kan störa omgivande vävnad och upptäcks ofta via röntgen. Diagnos ställs med biopsi och behandling kan variera från observation till kirurgi. Innovativa metoder som stamcellsgenererat ben och titanimplantat förbättrar resultaten.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Begreppet tumör syftar till en vävnadsnybildning (svulst eller knöl) och har sitt språkliga ursprung i latinets tumor. Denna vävnadsnybildning, som ibland också benämns neoplasm, har sällan eller aldrig någon fysiologisk funktion men kan öka i storlek mer eller mindre kontinuerligt över tid, oberoende av övriga och angränsande vävnaders tillväxt.
När en tumör är godartad, eller benign, innebär det att den inte sätter dottersvulster (metastaser) utan i allmänhet, med vissa undantag, respekterar anatomiska begränsningar till skillnad från maligna tumörer som växer in i omgivande vävnader och dessutom har kapacitet att sätta metastaser på andra lokaler i kroppen. Benigna tumörer kan dock orsaka skada genom att påverka andra strukturer via tryck, eller att vävnaden runt om tumören resorberas för att ge plats åt processen. De benigna tumörerna kan också, genom sitt växtsätt, ge upphov till successivt tilltagande asymmetrier (skillnad i utseende mellan drabbad och frisk sida).
Ett karaktäristikum för en benign tumör är att de alltid utgörs av ”normala” celler, det vill säga celler som är mer eller mindre fullt differentierade eller mogna. Vidare namnges ofta benigna tumörer mot bakgrund av den vävnad i vilken den har sitt ursprung, till exempel ameloblastom, som har sitt ursprung i de emaljbildande ameloblasterna, eller osteom som har sitt ursprung i benvävnad.
De benigna tumörer som återfinns inom käkarnas begränsningar är en heterogen grupp och är relativt ovanliga. Siffror på upp till 3 % av alla oral patologiska vävnadsprover och upp till 0.003 % samtliga tumörer i kroppen finns beskrivna i litteraturen.
Klassiskt delas käktumörerna in i odontogena respektive icke-odontogena tumörer (tabell 1), det vill säga om de antingen har sitt ursprung i de vävnader som ger upphov till tänder, eller inte. Det rent odontogena tumörerna ses bara i eller i direkt anslutning till käkarna medan de icke-odontogena tumörerna mer ofta återfinns i andra delar av skelettet. En revision av WHO’s tidigare klassificering av de tumörer som återfinns i käkarna gjordes år 2005 och baseras numer inte bara på histologiska karaktäristika utan också på bland annat epidemiologi, etiologi, lokalisation, genetik och prognos. Denna klassificering uppdateras regelbundet och har bland annat inneburit att den keratocystiska odontogena tumören nu återigen betraktas som en cysta och har exkluderats från käktumörerna.
Det genetiska ursprunget för käktumörerna är komplext och i stora delar outforskat, men ett flertal molekyler som kan påverka tumörutveckling och tumörprogression har identifierats såsom onkogenerna Ras, Myc och Fos, onkovirusen HPV och EBV, samt interleukinerna 1 och 6. Mutationer i proteinet BRAF har också identifierats i ameloblastom och kan ha betydelse för prognosbedömning samt behandling av eventuella recidiv. Allteftersom framsteg inom det genetiska området görs kommer sannolikt ytterligare revisioner av indelningen att göras och orsaker till tumörbildningarna att identifieras.
