Cystor i mun- och käkregionen
Detta faktablad ger en översikt över vanliga cystor i käkregionen, uppdelade i odontogena och icke odontogena cystor, samt pseudocystor. En cysta är ett patologiskt hålrum omgivet av epitel. Behandlingen varierar mellan enukleation, marsupialisation och resektion beroende på cysttyp och utbredning.
Faktabladets innehåll
INLEDNING
Detta faktablad avseende cystor är inte en fullständig genomgång av alla cystor utan en översikt över några av de vanligaste cystorna i mun- och käkregionen och delas in i odontogena cystor och icke odontogena cystor. I slutet kommer även en lesion som ej är en riktig cysta att avhandlas under rubriken pseudocysta.
Patogenes
En cysta definieras som ett patologiskt hålrum som avgränsas av epitel. Den utvecklas genom stimulering av epitelrester, som prolifererar till en massa av epitelceller. Allt eftersom massan ökar i diameter kommer epitelcellerna i centrum av massan att hamna längre och längre bort från närmaste blodkärl och klarar till slut inte att överleva med hjälp av diffusion. Detta leder till att epitelceller dör, varvid ett lumen bildas. De döda epitelcellernas intracellulära produkter gör lumen hyperton, vilket leder till att vätska transporteras in till cystalumen. Detta resulterar i ökat hydrostatiskt tryck vilket ger benresorption, expansion av cystan och ibland parestesi och smärta. Allteftersom cystan växer i storlek komprimerar den omgivande bindväv till en bindvävskapsel. Epitel mognar och bildar ett basalmembran.
BEHANDLINGSPRINCIPER
Stora cystor bör utredas preoperativt med CBCT eller DT.
För att säkerställa diagnostiken före behandling av stora cystor kan aspiration övervägas. Vid halmfärgat aspirat utförs exploration där intentionen är enukleation av cystan. Om aspirationen ej ger något utbyte misstänks en solid lesion och biopsi utförs. Vid endast blod i aspiratet utredes lesionen vidare med laserdopplerteknik eller angiografi.
