Modifierad kondylotomi
Modifierad kondylotomi används för att behandla diskdisplacering utan återgång i käkleden. Ingreppet minskar belastningen på käkledsdisken och eliminerar knäppningar. Operationen sker i narkos, och postoperativa bettförändringar kan förekomma.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Upprinnelsen till den modifierade kondylotomin är inte helt klar, men sannolikt började metoden användas under 1940-50-tal i Storbritannien för att avhjälpa käkledsbesvär [1]. Initialt var indikationen upprepade luxationer av käkleden samt symptomgivande artros. Operationen gjordes ofta slutet med en s k Gigli-såg genom att processus condylaris sågades av på den symptomgivande sidan. På detta sätt droppar kondylen ner och ledutrymmet ökar. Den öppna modifierade kondylotomin, där man gör en vertikal osteotomi i ramus mandibulae, började användas i slutet på 1980-talet för att behandla diskdisplacering utan återgång (Figur 1) [2]. På så sätt minskas belastningen på käkledsdisken och knäppning/upphakning elimineras.
Behandlingsstudier från USA har visat på goda resultat [3, 4]. Nordiska studier där metoden jämförs med annan kirurgisk behandling saknas. Dock finns en nordisk studie som jämför konventionell icke-kirurgisk behandling med modifierad kondylotomi [5]. I studien inkluderades patienter med handikappande diskdisplacering utan återgång. I det begränsade materialet värderades modifierad kondylotomi ha ett bättre utfall [5].
