Smärtlindring inom tandvården – kliniska riktlinjer
Smärtlindring är en central del av tandvården för att minska akuta och postoperativa besvär samt förebygga kronisk smärta. Artikeln sammanfattar indikationer, diagnostik och behandlingsstrategier, inklusive läkemedelsval och nationella riktlinjer, för en tryggare patienthantering.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Smärta är en livsviktig biologisk funktion – en varningssignal för att skydda organismen.
Smärta kan uppstå vid akuta tillstånd såsom trauma eller infektioner. Smärta uppstår också då vi ska behandla tillståndet. ”Fäkta eller fly-reaktionen” är en subjektiv mångdimensionell upplevelse som ökar stresspåslaget för att individen ska kunna hantera smärtan.
Vid smärta sker en inflammatorisk reaktion på två nivåer, dels en axonreflex i nerven som frisätter neuropeptider som förmedlar smärta, dels frisätts en kaskad av prostaglandiner som ger upphov till de fem kardinalsymptomen calor, rubor, tumor, dolor et functio laesa (blödning, rodnad svullnad, smärta och nedsatt funktion). Prostaglandinsyntesen frisätter en mängd olika substanser som bidrar till smärtlindring men ger också upphov till själva smärtan.
Indikation
Smärtlindring inom tandvården är indicerat i de flesta fall. Vid ett planerat ingrepp är det viktigt att patienten blir erbjuden smärtlindring både före ingreppet men också under ingreppets gång och sist men inte minst i efterförloppet av ett ingrepp. En god smärtlindring borgar för att risken för persisterande smärta minskar. Persisterande/kronisk smärta kan uppstå som en konsekvens av att den akuta smärtan inte har tagits om hand ordentligt. Hur och med vilket preparat beror på ingreppets art och dess tidslängd(1).
