Laser – stimulering för smärtlindring
Laserterapi används vid smärtsam käkfunktionsstörning men evidensen är svag. Nationella riktlinjer avråder från behandling vid käkledssmärta och idiopatisk ansiktssmärta. Effekten är osäker och fler kontrollerade studier behövs för att säkerställa dess nytta.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Människan har länge använt olika stimuleringsmetoder för att uppnå såväl välbehag som smärtlindring. En av de äldsta stimuleringsmetoderna, massage, finns beskriven redan i sumerriket i Mesopotamien, cirka 4000 år f Kr.
Sedan dess har en mängd olika stimuleringsmetoder utvecklats. I modern tid har den tekniska utvecklingen möjliggjort framtagande av avancerad apparatur, avsedd att förstärka olika former av stimulering.
Detta är ett av 5 faktablad om stimuleringsmetoder som föreslagits vid behandling av smärtsam käkfunktionsstörning. Se även:
- Icke invasiv radiofrekvensterapi (värmeterapi) – stimulering för smärtlindring
- Pulserande elektromagnetiska fält (PEMF) – stimulering för smärtlindring
- Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) – stimulering för smärtlindring
- Akupunktur – stimulering för smärtlindring
HISTORIK
Redan 1917 beskrev Albert Einstein idén om stimulerad emission, där atomer skulle kunna stimuleras så att de avger ljus med en viss våglängd. Först under 50-talet försökte man sig på praktiska tillämpningar av detta fenomen och 1960 presenterade Theodore Maiman den första lasern vid Hughes Research Laboratories i Malibu, USA.
Laser är en akronym för engelskans ”Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation”. Genom stimulerad emission skapas ljusstrålar som är monokroma (enfärgade, har en våglängd), koherenta (ljusvågor som ligger i fas) och som har mycket liten divergens (liten spridning). Detta gör det möjligt att uppnå en stark fokusering och intensitet hos laserljuset. Lasertekniken har visat sig vara användbar inom en mängd olika områden. Många av våra vanligaste tekniska konsumtionsvaror, till exempel CD/DVD-läsare, laserpekare etc innehåller laserteknik (halvledarlaser).
1966 publicerade Dr Endre Mester vid Semmelweiss-sjukhuset i Budapest den första studien där man påvisade medicinsk användning av lasertekniken. I denna djurstudie beskrev Dr Mester bl a en snabbare sårläkning med laserterapi jämfört med normalförloppet. Sedan dess har en mängd studier publicerats inom området lasermedicin.
VERKNINGSMEKANISM
Inom det lasermedicinska området kan två huvudgrupper av lasrar urskiljas: