Benaugmentation med autologt ben vid implantatbehandling
Käkbenet kan behöva rekonstrueras inför implantatbehandling. Autologt ben är standard, men andra material används också. Faktorer som fixering, revaskularisering och inläkning påverkar resultatet. Inläkning tar 4–6 månader, och komplikationer kan inkludera infektioner och känselstörningar.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Resorption av käkbenet efter tandförluster är vanligt. Andra orsaker till förlust av käkbensnivån kan vara utebliven tandutveckling eller trauma. Det kan leda till att käkben saknas för att möjliggöra installation av tandimplantat. I vissa fall måste käkbenet därför rekonstrueras för att skapa tillräcklig med benmängd före implantatinstallationen. Efter att tillräcklig benmängd har återskapats genom benaugmentation kan installationen av en eller flera fixturer utföras. Det finns fyra huvudsakliga material:
- Autologt ben
- Allograft ben (humant kadaver ben)
- Alloplastiskt material (syntetiskt benmaterial)
- Xenograft (icke-humant ben)
Det autologa benet betraktas som gold standard vid orala rekonstruktioner. Autologt ben innehåller tillväxtfaktorer som gynnar beninläkning, vilket de alloplastiska benersättningsmaterialen saknar. Det finns fyra huvudsakliga faktorer av betydelse för beninläkning:
- Rigid fixering av transplantatet
- God slemhinnetäckning
- Revaskularisation av transplantatet
- Inläkning utan belastning.
Intraorala donatorställen har fördelar med att de ofta kan göras under lokalanestesi, är lättillgängliga och i nära anslutning till donationsplatsen vilket kortar ner transplantatets ischemiska tid. Den stora nackdelen är den begränsade benmängden som kan skördas och således kan detta bli otillräckligt vid stora bendefekter.
