Skriv ut
Kommentera
Relevant kurs
BAKGRUND
Upprinnelsen till den modifierade kondylotomin är inte helt klar, men sannolikt började metoden användas under 1940-50-tal i Storbritannien för att avhjälpa käkledsbesvär [1]. Initialt var indikationen upprepade luxationer av käkleden samt symptomgivande artros. Operationen gjordes ofta slutet med en s k Gigli-såg genom att processus condylaris sågades av på den symptomgivande sidan. På detta sätt droppar kondylen ner och ledutrymmet ökar. Den öppna modifierade kondylotomin, där man gör en vertikal osteotomi i ramus mandibulae, började användas i slutet på 1980-talet för att behandla diskdisplacering utan återgång (Figur 1) [2]. På så sätt minskas belastningen på käkledsdisken och knäppning/upphakning elimineras.
Behandlingsstudier från USA har visat på goda resultat [3, 4]. Nordiska studier där metoden jämförs med annan kirurgisk behandling saknas. Dock finns en nordisk studie som jämför konventionell icke-kirurgisk behandling med modifierad kondylotomi [5]. I studien inkluderades patienter med handikappande diskdisplacering utan återgång. I det begränsade materialet värderades modifierad kondylotomi ha ett bättre utfall [5].
INDIKATIONER
- Diskdisplacering med återgång
Innan kirurgisk behandling med modifierad kondylotomi kan bli aktuell bör icke-kirurgisk behandling ha prövats [7]. Exempel på icke-kirurgisk behandling som kan symptomlindra patienten är avlastande bettskena, gapträning, medikamentell behandling eller liknande. Om den icke-kirurgiska behandlingen har visats verkningslös kan modifierad kondylotomi övervägas. Alternativ till denna behandling är främst diskektomi eller diskreponering, men artroskopi kan också övervägas. I ”Nationella riktlinjer för vuxentandvård” värderas diskektomi som bättre jämfört med både artroskopi samt modifierad kondylotomi avseende diagnosen diskdisplacering med återgång [7].
Faktablad om Diskförskjutningsproblematik
Faktablad om Artroskopi av käkled
Fördelar
- Ledingrepp undviks.
Nackdelar
- Risk för bettstörning
- Längre total behandlingstid jämfört med diskektomi/diskreponering
- Lägre kostnadseffektivitet jämfört med diskektomi/diskreponering
BEHANDLING
Operationen sker i narkos och tar ca 60-90 minuter för en led.
- Operationen utförs intraoralt på samma sätt som vid vertikal ramusosteotomi för patienter med progeni.
- Om fragmenten inte fixeras så måste käkarna fixeras mot varandra, s.k. intermaxillärfixation, i ca 4 veckor för att stabilitet ska uppnås.
- Om fragmenten fixeras (Figur 1) behöver käkarna fixeras betydligt kortare tid och därefter kan guidande gummidrag användas [6]. Operationstiden förlängs dock något.
Operationen sker vanligtvis i slutenvård p.g.a. intermaxillärfixationen. Sjukskrivningsperioden varierar från 2-4 veckor beroende på tidperioden för käkfixeringens längd.
KOMPLIKATIONER
Operationen kan medföra bettförändringar samt känselstörning i underläppen, men också infektion. Bettförändringar är rapporterat som den vanligaste komplikationen med mellan 1-10% drabbade [1, 2, 4]. Känselstörning och infektion rapporteras i 1-2 % av fallen [1].
NATIONELLA RIKLINJER 2021
Prioritet 4 enligt rekommendationsskalan
Tillstånd: Handikappande symtomatisk diskförskjutning med återgång som inte lindrats efter reversibel behandling
Åtgärd: Modifierad kondylotomi
Effekt av åtgärd:
Måttlig till hög effekt på smärtlindring
Måttlig till hög effekt på global förbättring
Hög effekt på eliminering av knäppningar och upphakningar
Motivering:
Tillståndet har en mycket stor påverkan på oral hälsa vilket innebär att 1 är den högsta möjliga rangordningen för tillståndet. Modifierad kondylotomi har en god effekt och möjlighet att positivt påverka den orala hälsan och en något mindre sammantagen effekt jämfört med diskektomi. Socialstyrelsen har bedömt att behandlingen inte är lika kostnadseffektiv jämfört med diskektomi, men kostnadseffektiv jämfört men artroskopi och artrocentes. Effekten har bedömts av Socialstyrelsens expertgrupp eftersom det vetenskapliga underlaget är bristfälligt.
REFERENSER
1. Hall HD, Nickerson JW, Jr., McKenna SJ. Modified condylotomy for treatment of the painful temporomandibular joint with a reducing disc. J Oral Maxillofac Surg. 1993;51(2):133-42; discussion 43-4.
2. Upton LG, Sullivan SM. The treatment of temporomandibular joint internal derangements using a modified open condylotomy: a preliminary report. J Oral Maxillofac Surg. 1991;49(6):578-83 discussion 83-4.
3. Hall HD, Indresano AT, Kirk WS, Dietrich MS. Prospective multicenter comparison of 4 temporomandibular joint operations. J Oral Maxillofac Surg. 2005;63(8):1174-9.
4. Hall HD, Navarro EZ, Gibbs SJ. One- and three-year prospective outcome study of modified condylotomy for treatment of reducing disc displacement. J Oral Maxillofac Surg. 2000;58(1):7-18.
5. Bakke M, Eriksson L, Thorsen NM, Sewerin I, Petersson A, Wagner A. Modified condylotomy versus conventional conservative treatment in painful reciprocal clicking–a preliminary prospective study in eight patients. Clin Oral Investig. 2008;12(4):353-9.
6. Hall HD. A technique to improve predictability of condylar position with modified condylotomy. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod. 1999;88(2):127-8.
7. Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 – stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen, Edita Västra Aros, Västerås; 2011.
