Munhygien och egenvård
God munhygien är avgörande för att förebygga gingivit, parodontit och karies. Daglig tandborstning och interdentalrengöring är viktigt, med individuellt anpassade hjälpmedel. Elektrisk tandborste kan ge bättre resultat. Patientutbildning och rådgivning förbättrar följsamheten.
Faktabladets innehåll
Originaltext författat av: Konradsson Katarina • Universitetslektor • Institutionen för Odontologi • Umeå och Ståhlnacke Katri • Odont Dr • Folktandvårdens Folkhälsoenhet • Örebro
BAKGRUND
Munhygien har betydelse för hälsa och sjukdom då mikroorganismer i den orala biofilmen kan orsaka både gingivit, parodontit och karies.
Munhygien ingår i den personliga hygienen vilken påverkar individens välbefinnande och sociala relationer. God eller dålig munhygien är en värdering av hur pass rent det är i munnen, men begreppet munhygien innebär även den aktiva handlingen att avlägsna plack/bakteriell biofilm och matrester med hjälp av mekaniska hjälpmedel.
Den aktiva handlingen benämns ibland som egenvård vilket allmänt definieras som de åtgärder som den enskilde själv kan vidta vid enkla och vanliga symtom, sjukdomar och skador. Benämningen används även i en annan betydelse när någon inom hälso- och sjukvården har bedömt att en person själv eller med hjälp av någon annan kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd enligt egenvårdsföreskriften (SOSFS 2009:6).
En allmän rekommendation för egenvård är att borsta tänderna med fluoridtandkräm två minuter morgon och kväll. Hos de flesta vuxna är daglig tandborstning en etablerad vana. Dock är den faktiska borsttiden ofta för kort (ca 1 min) för att effektivt avlägsna den bakteriella biofilmen. Daglig rengöring mellan tänderna med mellanrumshjälpmedel är mindre vanligt än daglig tandborstning. Mellanrumshjälpmedel är ett viktigt komplement då användning kan reducera gingivit hos vuxna jämfört med enbart tandborstning. Det saknas emellertid konsensus för vad som är optimal tandborstningstid eller tandborstningsfrekvens, samt i vilken utsträckning biofilmen måste avlägsnas för att undvika uppkomst av sjukdom. Tiden som behövs för att optimalt avlägsna plack beror på flera faktorer så som exempelvis trångställning eller glesställning och protetiska konstruktioner, därtill kommer individens manuella färdigheter i att hantera tandborste och mellanrumshjälpmedel.
Tillväxttakten av den orala biofilmen är individuell och beror på flera faktorer. Det inflammatoriska svaret på en biofilm varierar från individ till individ, där vissa klarar en större bakteriell belastning utan att utveckla sjukdom medan andra måste avlägsna placket/ biofilmen minutiöst för att hålla sig friska. Hur ofta, hur länge och med vilka hjälpmedel en person behöver ägna sig åt munhygien kräver därför en individuell bedömning.
Val av hjälpmedel för egenvård anpassas både efter den aktuella munhälsosituationen och efter individuella förutsättningar; t ex munhålans, tändernas och approximalrummens morfologi, användarens manuella förmåga, preferenser och motivationsgrad.
HJÄLPMEDEL VID EGENVÅRD
I syfte att förebygga eller behandla gingivit och parodontit behöver den bakteriella biofilmen avlägsnas från de ytor som ligger i direkt anslutning till tandens omgivande vävnader.
