A-Ö
Mest populära
Senast publicerade
Specialitet
Tillstånd
Bildgalleri

Senast uppdaterat 30 Apr 2021

Publiceringsdatum 10 Maj 2011

Diskreponering

Författat av: Ulmner Mattias • Övertandläkare • Med Dr • Enheten för Kranio- och Käkkirurgi • Solna

Granskat av: Heymann Robert • Övertandläkare • Med Dr • Avd för Käkkirurgi • Huddinge

BAKGRUND

Diskreponering beskrevs första gången 1979 och är en kirurgisk metod som används vid diskdisplacering med återgång (knäppning/upphakning) (1). Tanken är att man genom att föra tillbaka disken till sitt ursprungliga läge ska eliminera knäppningen/upphakningen.

Behandlingsstudier indikerar goda resultat (1-3). I den jämförande studien som finns har diskreponering visat sämre resultat jämfört med diskektomi (4). Metoden är inte så vanligt förekommande i Sverige men används relativt frekvent i USA.

Faktablad om Diskektomi

INDIKATION

Diskdisplacering med återgång (5).

Fördelar

  • Något mindre risk för att artrosförändringar uppkommer eftersom metoden innebär att disken sparas.
  • Kostnadseffektivitet ungefär som för diskektomi.

Nackdelar

  • Risk finns för att knäppning/upphakning återkommer.

BEHANDLING  

Operationen sker i narkos och tar ca 60-90 minuter för en led. En s k preauriculär entré utförs för att exponera laterala ledkapseln, som sedan öppnas. Diskreponering görs genom att det posteriora uttänjda diskfästet reduceras kirurgiskt lika mycket som disken behöver förskjutas posteriort. Metoden används ibland tillsammans med ett s.k. benankare, som tros ge ökad stabilitet till disken (Fig. 1) (2). Disken förhindras på så sätt från att återigen displaceras.

Operationen sker vanligtvis i dagkirurgi med sjukskrivning om ca två veckor.

Fig 1. Bilden illustrerar diskreponering. A) Lateral vy. Det uttänjda posteriora diskfästet har reducerats. Ett benankare har satts fast posterolateralt på kondylen. Disken ligger här i sitt rätta reponerade läge. B) Posterior vy. Illustrerar sutureringen av disken (2).

KOMPLIKATIONER

Disken rapporteras återgå till det ursprungliga felaktiga läget i mellan 0-86% av fallen (4, 6, 7). De flesta av de patienter som återfår sin knäppning verkar dock erfara mindre besvär jämfört med innan operationen.

En temporär pares i pannmuskulatur kan uppkomma i 8-17% av fallen på grund av drag i n. facialis temporala gren i samband med operation (8, 9). Denna pares är övergående inom 3 månader .

En känselnedsättning framför örat och en bit upp i tinningen är vanlig efter operation (8, 10). Även denna reduceras med tiden och brukar vid kontroll efter ett år vara borta eller så lindrig att det inte bekommer patienten.

Skrapljud (krepitationer) kan uppkomma efter operation (8-12). Detta är något som patienten upplever på grund av närheten till örat men som sällan hörs av omgivningen som fallet kan vara med knäppningsljud. Krepitationerna orsakas sannolikt av att ledytorna kommer i kontakt vid gapning (ledtranslation) och artrosliknande förändringar kan efter en tid även observeras på käkledsröntgen. Dessa förändringar uppvisar dock ingen korrelation med symtom såsom smärta eller nedsatt käkfunktion (8, 11, 12).

REFERENSER

1.         McCarty WL, Farrar WB. Surgery for internal derangements of the temporomandibular joint. J Prosthet Dent. 1979;42(2):191-6.

 2.        Lee BK, Hong JH. Temporomandibular joint disc plication with MITEK mini anchors: surgical outcome of 65 consecutive joint cases using a minimally invasive approach. Maxillofac Plast Reconstr Surg. 2020;42(1):14.

3.         Renapurkar SK. Discectomy Versus Disc Preservation for Internal Derangement of the Temporomandibular Joint. Oral Maxillofac Surg Clin North Am. 2018;30(3):329-33.

4.         Trumpy IG, Lyberg T. Surgical treatment of internal derangement of the temporomandibular joint: long-term evaluation of three techniques. J Oral Maxillofac Surg. 1995;53(7):740-6; discussion 6-7.

5.         Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 – stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen, editor: Edita Västra Aros, Västerås; 2011.

6.         Montgomery MT, Gordon SM, Van Sickels JE, Harms SE. Changes in signs and symptoms following temporomandibular joint disc repositioning surgery. J Oral Maxillofac Surg. 1992;50(4):320-8.

7.         Puthukkudiyil JS, Bhutia O, Roychoudhury A, Bhatt K, Yadav R, Bhalla AS. Does Repositioning of Temporomandibular Joint Disc With Bone Anchors Provide Better Clinical Outcomes Than Conventional Disc Plication Procedures for Anterior Disc Displacements Without Reduction in Patients Refractory to Nonsurgical Treatments? J Oral Maxillofac Surg. 2020;78(12):2160-8.

8.         Holmlund AB, Gynther G, Axelsson S. Diskectomy in treatment of internal derangement of the temporomandibular joint. Follow-up at 1, 3, and 5 years. Oral Surg Oral Med Oral Pathol. 1993;76(3):266-71.

9.         Miloro M, McKnight M, Han MD, Markiewicz MR. Discectomy without replacement improves function in patients with internal derangement of the temporomandibular joint. J Craniomaxillofac Surg. 2017;45(9):1425-31.

10.       Bjornland T, Larheim TA. Discectomy of the temporomandibular joint: 3-year follow-up as a predictor of the 10-year outcome. J Oral Maxillofac Surg. 2003;61(1):55-60.

11.       Nyberg J, Adell R, Svensson B. Temporomandibular joint discectomy for treatment of unilateral internal derangements–a 5 year follow-up evaluation. Int J Oral Maxillofac Surg. 2004;33(1):8-12.

12.       Eriksson L, Westesson PL. Discectomy as an effective treatment for painful temporomandibular joint internal derangement: a 5-year clinical and radiographic follow-up. J Oral Maxillofac Surg. 2001;59(7):750-8; discussion 8-9.

Kommentera
Lediga jobb