Käkledsfrakturer
Käkledsfrakturer är vanliga inom ansiktstraumatologi och behandlas beroende på frakturtyp och patientens tillstånd, antingen konservativt eller kirurgiskt. Postoperativ uppföljning och funktionsträning är viktiga för en lyckad läkning. Nationella riktlinjer ger stöd för val av behandling.
Faktabladets innehåll
SERIE OM ANSIKTSFRAKTURER
Detta faktablad är en av fyra i serien om ansiktsfrakturer. Läs mer om de andra frakturtyperna här:
Mandibelfrakturer
Mellanansiktsfrakturer – Le Fort frakturer
Övre- och mellansiktsfrakturer
BAKGRUND
En grundläggande filosofi och mål vid all frakturbehandling är att återskapa korrekt anatomiskt läge i området för frakturen. Behandling av frakturer på käkleden är dock ett kontroversiellt ämne inom ansiktstraumatologin. Kontroversen består i huvudsak av huruvida frakturtypen skall behandlas slutet (konservativt alt. funktionellt) eller öppet (kirurgiskt).
Frakturtypen är komplex, där bettets funktion såväl som käkledens funktion måste beaktas vid val av terapi. Fraktur av ledhuvudet (caput mandibulae) behandlas vid de allra flesta instanser konservativt/funktionellt även om allt fler studier visar på lovande resultat även vid kirurgisk behandling av denna frakturtyp. Den vetenskapliga litteraturen inom området är omfattande men delad.
Valet av behandling bör baseras på patientens individuella förutsättningar där adekvat röntgen och framför allt den kliniska undersökningen blir vägledande.
Barn (<12 år) oavsett frakturtyp behandlas alltid konservativt.
Epidemiologi
Käkledsfrakturer tillhör en av de vanligaste frakturtyperna inom ansiktstraumatologin. I mandibeln utgör käkledsfrakturer drygt 35-40% av frakturerna. Trafikolyckor, misshandel, fallolyckor samt idrottsrelaterade olyckor står i tur och ordning för de vanligaste orsakerna till käkledsfrakturer.
