Övre– och mellanansiktsfrakturer
Ansiktsfrakturer inkluderar näsfrakturer, NOE-frakturer, orbitafrakturer, zygomaticusfrakturer och pannbensfrakturer. De kräver ofta kirurgisk behandling och noggrann uppföljning med röntgen och kontroller. Symptom och behandling varierar beroende på frakturtyp och lokalisation.
Faktabladets innehåll
SERIE OM ANSIKTSFRAKTURER
Detta faktablad är en av fyra i serien om ansiktsfrakturer. Läs mer om de andra frakturtyperna här:
Mandibelfrakturer
Mellanansiktsfrakturer – Le Fort frakturer
Käkledsfrakturer
BAKGRUND
Epidemiologi
I drygt 25% av alla traumafall är skadan lokaliserad till huvud och hals. Skador i ansiktsskelett drabbar oftast män i åldersgruppen 20-29 år. De två mest frekventa orsakerna är trafikolyckor och misshandel, medan arbetsplatsolyckor och sportskador svarar för en mindre andel. Vid skador uppkomna genom misshandel finns ofta alkohol med i bilden. Knytnävsslag mot ansiktet resulterar förutom i mandibelfrakturer även i okbensfrakturer samt näsfrakturer. Frakturer mot mellanansiktet kräver kraftigare våld.
Här avhandlas översiktligt samtliga frakturtyper i mellan och övre delen av ansiktet med bakgrund, symptom, utredning, behandling samt komplikationer. (exklusive Le Fort I-III frakturer, se separat faktablad: Mellanansiktsfrakturer – Le Fort frakturer)
NÄSFRAKTURER
Os nasale gränsar superiort till os frontale och posteriort till maxilla. Nässeptum består av en främre broskdel och en bakre bendel. Lågenergetiskt våld ger oftast inpressning eller deviation av bennäsa, högenergetiskt våld ger komminut fraktur.
Symtom och kliniska fynd
- Deviation av ytternäsan
- Sänkt profil av ytternäsan
- Breddökning av näsan
- Svullnad
- Nedsatt luftpassage genom näsan
- Krepitationer vid palpation
- Septumdeviation
- Septumhematom (noteras som svullnad av septum som fluktuerar vid palpation)